Skrivet 2011-06-29 av Anders. Läst av 134 personer.
Så kom äntligen högsommarvärmen. Såklart för tidigt; en vecka innan semestern. Försöker göra det bästa möjliga av situationen genom att utnyttja luncher, raster och kvällar. Just idag behövde man i alla fall inte vara rädd för att det skulle vara kyligt på balkongen när man kom hem.
Pööh. Men jag klagar inte – det är ju det här jag längtat efter så evinnerligt!
Annars händer det inte mycket. Jobbar på in i det sista, typ. Igår paddlade nio KBAB:are kajak på Klarälven. Fantastisk upplevelse! Gav definitivt mersmak och inte så mycket träningsvärk. Med tanke på iramlingsrisken tog jag inte med någon kamera. Så här i efterhand, när jag vet hur pass stabil den lilla båten ändå är, hade jag ju kunnat ta med mobilen åtminstone. Jaja.
Var uppe på Kronoparken i tjänsten igår. Hittade en jätterolig reklamaffisch precis utanför den lilla butiken som säljer orientaliska matvaror. Bra jobbat, Milko!
Val av medieplacering is the shit.
I eftermiddags var min axelväska helt plötsligt försvunnen från kontoret. Panik! För i den låg ju jobbets fina systemkamera. Aaah, tjuvar på kontoret?! Kom på att jag hade den med till ett reportageuppslag i Kanikenäshamnen. Cyklade dit som en iller för att kika på ett ställe där jag visste att jag lagt ifrån mig väskan, men nej då. Tillbaks till kontoret för att leta på toaletter, kopieringsrum och alla andra ställen jag besökt under eftermiddagen men icke. Åter till hamnen (motion deluxe i värmen) för att se om det fanns något hamnkontor som skulle kunna tänkas ta emot hittegods. Såg en man i en båt alldeles intill där jag lagt ifrån mig väskan under dagen. Frågade om han sett en väska.
– Vaddå för en väska, undrade han misstänksamt.
– En svart axelväska med lite rött på, sa jag och kände hoppet växa.
– Vad var det i den? frågade han med ett tonläge likt en förshörsledare som vill veta vad man gjorde natten till den förtiofjärde april förrförra året.
– En kamera bland annat.
– Vänta lite.
*Anders väntar lite, mannen gräver i kabyssen och håller upp min väska*
– Det är inget rött på den här, konstaterade mannen än mer misstänksamt och höll väskan på betydligt avstånd.
– Jo! Jo! Titta inuti, pep jag alldeles förtvivlad.
– Okej jag tror dig. Du visste ju att det var en kamera i.
Aaaah, lättnad! Tur att det är semester snart, så att distränivån kanske sjunker en aning. Tills vidare förlitar jag mig på, och tackar varmt, seglande medelålders män.
