Skrivet 2009-03-15 av Anders. Läst av 271 personer.
Den gångna veckan har varit lite som Gardells förklaring till tv-serien De halvt dolda. "Det här är historien om dem som fick leva. Och det här är historien om dem som inte fick leva".
Efter en måndag på högvarv bjöd tisdag morgon på en smärre chock. Chefen samlade alla kollegor i fikarummet och berättade att en av våra kollegor tagit livet av sig. Det kom helt oväntat. Killen var sex år äldre än mig, med sambo och tre barn. Ofattbart.
Samtidigt som chockbeskedet satte sin prägel på hela veckan, så ledde det också till att jag uppskattade de roliga händelserna än mer. Folk dör, folk lever. En del tycker inte att livet är värt att leva, andra jobbar hela tiden för att göra det bästa av det.
Ett kanske futtigt, men just denna vecka påtagligt exempel, var invigningen av våra nya hantverksutbildningar på Nobel. Tack vare engagerade eldsjälar från skolan och branschen har vi kunnat starta två nya inriktningar där det nu börjat elever som verkligen brinner för sina intressen inredning och stil, hälsa & image.
Min chef Staffan inviger genom att dra ihop blixtlåset som ska symbolisera att utbildningarna förenar skola och näringsliv.
En som är klar med sin utbildning och vars arbetsliv precis har börjat, är ju min käre Henrik. I går var vi inbjudna till universitetet och den examenshögtid som hålls för alla examinerade studenter.
Henrik (i mitten) fick ta emot ett glasäpple av universitetets prorektor.
Vi ordnade en liten bjudning hemma hos oss... Eller okej då, det är uppe på universitetet. Väl hemma i lägenheten nöjde vi oss med att bjuda släktingarna på bullar och kakor.
