Skrivet 2007-04-07 av Anders. Läst av 406 personer.
Förra året vid den här tiden var livet inte speciellt roligt. Då satt jag, mamma och Karin i ett litet rum på sjukhusets onkologiska avdelning och väntade. Väntade på någonting som bara kunde sluta på ett vis. Usch.
7 april 2007 blev betydligt trevligare. Efter en lång fredag hemma hos mamma med lövkrattning och andra diverse hantverkarsysslor, kretsade påskaftonen mest runt mat.
Elinstallatör Astonsson i färd med att skruva upp mammas nya utebelysning. Sex olika kabelfärger att välja på och otaliga hål att stoppa dem i. Tur att man sett många bombdesarmeringsscener i actionfilmer.
Mitt initativ från förra året uppskattades tydligen, så jag fick äran att arrangera påskmiddag även i år. Jag, mamma, Karin, Per och Lennart åt som mellanstora hästar. Både varmrätt och efterrätt. Tyvärr missade jag att fotografera den stora Middagen, men resterna som fortfarande är kvar i kylskåpet kan ge en hint om hur mycket det var från början.
Så här mycket mat har det nog aldrig varit i min kyl. Och då är detta ändå efter middagen.
Det som blev kvar efter cirka 120 glupska minuter.
Nu väntar jag på att maten ska sjunka undan så mycket att man kan börja bli sugen på de läckerheter som mor och morbror lämnade kvar. Sen är tanken att det ska bli lite röja på stan. Om jag orkar upp från datorstolen vill säga. *määääätt*
