Lovade att skriva om Linus och min cykelsemster som vi gjorde tidigare i sommar.
Nu har jag dessutom fått lite bilder att pynta med, så enjoy the story!
Söndag 7 juli - avfärd
Dagen efter min stora födelsedagsfest var lätt molnig. Perfekt väder att börja
en cykelsemester på! Vår eminenta cykelkärra lastades sprängfull med nödvändigheter
(och onödigheter) och klockan 08:30 började vi trampa länsväg 240 norrut.
Vi stannade till vid några sjöar och fiskade. Fick användning för min nya håv som jag fått dagen innan. Vi mötte en sisådär 300 motorcyklar på vägen upp till Sunnemo, där Ami och Gert - släktingar till Linus - bjöd på mat.
Med magsäckar nästan lika fulla som cykelkärran stannade vi vid en bro i Sunnemo. Vi hade tänkt övernatta där, eftersom vi visste att det var ett populärt fiskeställe. Men ivern att komma vidare tog överhanden och vi satte oss upp på cyklarna och fortsatte mot Råda.
Det gällde ju att hitta den ultimata campingplatsen. Vackert belägen, inte blöt, inte i närheten av folk osv. Detta innebar att vi kom allt längre och längre fram på vår planerade färdrutt. Ena cykelkärredäcket började bli slitet. Vi hade åkt upp och ner på vägkanten för många gånger när vi blivit omkörda av långtradare. Vi stannade till för att det ringde i min mobil. Det var min pappa som ville höra hur det gick för oss.
- Jodå, det går bara fint! Oj då, det är visst en stor bubbla i cykelslangen som sticker ut genom själva däcket. Öhh... oj, nu växer den. Jag trycker in den i däcket igen. Sådär ja, nu är den på plats. Oj, nu bubblar den ut igen. Den blir större och...
>>PANG!!!<<
- Oj då. Öhh.. det hände en liten olycka. Men vi hörs imorrn igen då, hehehe, hälsa mamma!
Jag vet inte om du nån gång försökt laga en cykelslang som exploderat. Om du inte har gjort det så kan du låta bli att ens försöka om det skulle inträffa. Trots tre lagningslappar gick det inte att reparera den stackars slangen. Vi gömde cykelkärran i skogen, tog med ett paket kex och började cykla mot Hagfors - en liten resa på ungefär 2 mil mitt i natten, utan belysning. Fast det gick bra, det var nästan ingen trafik. Vi mötte bara en polisbil. Vi slapp böter.
Väl framme i Hagfors var klockan 12 på natten. Vi for runt på gatorna och letade förgäves efter en cykelaffär. Vi slog läger på en gräsmatta i centrum, bredvid en förskola, och inväntade morgondagen.
Måndag 8 juli - dagen då det regnade
Vi vaknade klockan 06:30 av att det började komma barn till förskolan. Vi packade ihop tältet som var härligt fuktigt av morgondaggen. Strosade runt lite i Hagfors och satt och ugglade på en bänk utanför ett café.
Kexen var redan slut, men vi köpte varsin köttbullsbaguette på ett bageri som öppnade tidigt.
Dörrarna till turistbyrån i Hagfors var öppna, så där inne satt vi i skinnsofforna och försökte låta bli att somna i väntan på att informationsdisken skulle bli bemannad.
Vi haffade en vaktmästare som beskrev vägen till en cykelaffär. Hängde på låset där klockan nio och fick tag på en slang och två nya däck till cykelkärran. Så var det bara att cykla tillbaks till Prästbol, där vi lämnat cykelkärran. Den nya slangen var det tydligen hål på redan vid köpet, men ett sånt litet hål klarade vi av att laga. Under cyklandet fram och tillbaks till Hagfors hade vi sett en fin plats vid Årosälven och Årossjön, så dit drog vi.
Det fanns en bilbro över älven. Det var tur, den fick agera regnskydd då det regnade resten av dagen. Men det gjorde inte så mycket, för det nappade bra i alla fall.
En ICA-affär med lösgodis och en rastplats med hamburgerservering fanns inom gångavstånd. Skönt att komma inomhus och värma sig lite. Fiska var ju det semestern skulle gå ut på, så det gjorde vi flitigt.
Jag halkade ner i sjön med ena foten. Extraskor fick inte plats i kärran, så jag fick gå med en blöt sko. Vi såg en bäver och en flytande sommarstuga.
Kvällen kom och det hade inte slutat regna, så vi slog upp tältet på den steniga backen under bron. Där inne låg vi och kokade nudlar och försökte sedan sova. KA-DONK lät det varje gång en bil eller lasbil åkte över bron. Jag sov oroligt.
Tisdag 9 juli - den bra dagen
Om jag skulle få välja en dag under cykelsemstern som jag skulle få minnas, så skulle jag lugnt välja den här dagen. Regnet hade upphört, det kom bara en liten skur mitt på dagen. Affärsinnehavaren hade dagen innan tipsat oss om Lakenesjön, så dit for vi.
Vid sjön låg en liten ort som hette Sörby. De hade ingen affär, men i alla fall en kiosk där man kunde köpa godis och glass. Vi åkte runt hela Lakenesjön och testade fisket. Inte överdrivet bra, men fin natur. Soligt och fint var det också, så vi passade på att torka packningen.
På ena sidan sjön var det så långgrunt att man kunde gå ut 1/4 av sjön och ändå gick vattnet bara till knäna.
Dagens lunch bestod av - nudlar! Och lite mer glass när vi kom tillbaks till kiosken i Sörby. Då kom vi på att ett av fiskespöna låg kvar längs vägen. Linus fick bli den som for tillbaks och hämtade det. Jag stannade kvar vid kiosken och vaktade cykelkärran. Fyllde på dricksvattnet hos tanten i kiosken.
Vi hade egentligen tänkt campa vid Lakenesjön, men eftersom fisket var lite skralt drog vi vidare till Klarälven som inte låg långt bort. Efter att ha följt älven en bra bit hittade vi ett jättefint ställe, inte långt från Kärnåsen, där vi slog läger. Kvällsmaten blev mos och bröd och grillad abborre. Både Linus och jag sov riktigt bra den natten.
Onsdag 10 juli - punkteringen strikes back
På min födelsedag är det alltid fint väder. Morgonen var stekhet, och vi vaknade i - som vi trodde - en ångbastu. Vi var fortfarande trötta, så vi drog ut liggunderlag och sovsäckar och fortsatte sova utanför tältet. En underbar morgon. Efter att ha packat ihop började vi cykla igen. Vissa känningar i ben och rumpa började man få vid det här laget. Nästa mål var metropolen Munkfors. Det var en del backar på vägen och varmt var det. En loppis med glass- och drickaförsäljning låg strategiskt placerad längs vägen. I Munkfors hade de lyxgrejer som bankomat, så vi tog ut pengar och köpte kebabpizza. När vi kom ut från pizzerian var cykelkärrans ena däck platt igen. Fram med pumpen och pumpa.
>>PANG!!!<<
Munkforsborna trodde det var bankrån. Linus och jag bara skrattade. Det var bättre än att gråta... :)
In på turistbyrån där jag fick en karta med vägbeskrivning till Trädgårdstjänst i grannorten Munkerud, som sålde cykeltillbehör. Linus vaktade cykelkärran och jag for till Munkerud för att köpa slang.
- Den storleken är nog slut. Nej vänta, här har jag en!
Tillbaks till Munkfors, av med cykelkärredäcket och på med slangen på fälgen. 2 tum för stor. Tillbaks till Trädgårdstjänst.
- Ja jag hade på känn att den storleken du skulle ha var slut.
Jippie.
Några fler cykeltillbehörsaffärer fanns inte på orten. Däremot fanns "Gummiverkstan" som sålde och lagade traktordäck.
- Jag skulle behöva mikroskop och pincett till det här, muttrade en av männen som jobbade där, men hjälpte mig att sätta på tre gigantiska lagningslappar på den exploderade slangen. Om Linus släktingar var resans första hyggliga personer så var den här mannen resans andra. Han tog inget betalt för arbetskostnad, utan bara en tjuga att köpa nya lagningslappar för.
Linus funderade på om jag övergett honom när jag väl kom tillbaks till stället där jag lämnat honom. Pensionärerna som bodde i området hade inte varit något vidare sällskap, tydligen. Han hade fått en utskällning av en tant eftersom han vägrade erkänna att han ramlat med cykeln och slagit sig.
Med lappad slang drog vi vidare och lämnade Munkfors, troligtvis för alltid. Efter några kilometer fick vi punktering på kärran igen. Men nu hade vi fått nog av lagning. Vi lastade av den mesta av packningen och tog den på pakethållarna, styrena och i en ryggsäck. Sen cyklade vi vidare på fälgen mot Ransäter.
I Ransäter träffade vi resans hyggliga person nummer tre. På en karta vi fått såg vi att det skulle ligga en campingplats i Ransäter. Vi stannade vid ett hus och frågade en äldre dam om det möjligtvis fanns en kiosk på campingen. Jodå, det fanns det och hon förklarade vägen. Linus och jag delade på oss. Jag fortsatte med den punkterade kärran i färdriktningen och Linus tog avstickaren mot campingen. Damen måste bara ha sett mig fara i väg, för efter en stund kom det en bil och körde förbi mig, vände, kom tillbaks och stannade till. Bakom ratten satt den hyggliga damen.
- Jag såg att ni åkte fel väg, så jag blev så förtvivlad att jag förklarat fel och att ni inte skulle få någon dricka.
Jag förklarade som det var, och hon såg lättad ut. Så tog hon fram en tillbringare med saft och glas som hon gjort iordning till Linus och mig.
- Jag skulle ändå åt det här hållet och leta efter svamp, sa hon och skruvade lite på sig när jag tackade henne så mycket för hennes vänlighet.
Linus kom ifatt mig så småningom - med dricka. Många branta backar senare, när vi passerat Olsäter och Mölnbacka, var vi framme vid min familjs sommarstuga i Persbol. Klockan var 23:55. Den omoderna stugan utan rinnande vatten och världens smalaste sängar kändes som rena lyxsviten.
Torsdag 11 juli - rehabilitering
Planen var egentligen att stanna ute på de värmländska vägarna några dagar till, men eftersom vi drabbades av den där punkterningsepedemin så blev det inte så. Torsdag fick bli sista dagen på semestern. Den tillbringade vi vid Svinsjön, inte så långt från sommarstugan. Där fiskade och badade vi. Det fanns ett rep i en björk där man kunde svinga sig ut i vattnet. Det var kul. I alla fall tills den gången när jag inte släppte taget och svingade mig tillbaks rakt in i björken. Aj i benet!
Våra mammor hade varit till sommarstugan båda två och försett oss med proviant. Vi käkade köttbullar med mos och lekte lite utomhus innan vi skildes åt.
Sammanfattningsvis var det en j*vla pissresa som var kantad av en massa elände. Så kände vi ett tag i alla fall. Men nu saknar vi den faktiskt på nåt vis. Vi har förträngt de dåliga minnena och kommer ihåg de roliga stunderna. Känslan av frihet, att ta dagen som den kommer och att kämpa för att uppnå ett mål är något som vi uppskattade. Därmed inte sagt att det blir en ny resa nästa år. Vi får väl se. Man kanske får samma känslor av en bilresa genom Sverige?
