Mitt millenniefirande

Millennieskiftesnatten tillbringade jag som bekant i Stockholm tillsammans med min trogne kamrat Viktor. Vid tolvslaget befann vi oss mitt i händelsernas centrum, på Skeppsbron. Europe var precis lika bra som förr, och fyrverkeriet var nog det finaste jag någonsin sett! Det tråkiga var att det var så attans kallt...

Att jag och Viktor skulle fira in det nya millenniet i Stockholm var bestämt sedan länge. Problemet var att hitta någonstans att bo. De flesta hotell var ju stängda, och de som hade öppet skämdes inte för att höja priserna under nyårsnatten. Hittar vi inte något får vi väl vara ute hela natten och ta första bussen hem på morgonen", menade vi. Så blev det också.

Vi kom till Stockholm klockan 19, efter en kissnödig bussresa på fyra timmar. Vi var lite oroliga att det skulle vara sprängfullt på Skeppsbron, men det var det absolut inte. Det var mycket mindre folk än vi trott hela kvällen. Så gick vi då omkring och småfrös några timmar tills showen skulle börja. Tittade på alla konstiga saker Stockholmarna konstruerat till år 2000's ära.

Själva showen bestod av artister på en scen långt ute i vattnet, med en enorm tv-skärm ovanför där man kunde se allt som hände. En kvart före midnatt började Europe's omskrivna comeback, med två låtar - varav den sista naturligtvis var "the final countdown"! Vid det här laget frös jag så om fötterna att de domnat, men vem brydde sej om det då...

Champagne och glas (som alla andra hade) hade vi naturligtvis inte tagit med, så nödlösningen hette 2.25-procentig flädercider och två plastmuggar! Jag, Viktor och alla andra som fanns på plats räknade ner från 30 sekunder och jublade när klockan slog över från 23:59:59 till 00:00:00. Vilken känsla... borta var 1000-talet, här var 2000-talet!! Sedan började fyrverkeriet som var det största jag någonsin sett. Hela himlen var upplyst och de dova smällarna kändes rejält i magen! Tror det varade i minst 20 minuter.

Sedan började resten av kvällen, som jag egentligen vill radera bort från hjärnan. Det var som sagt kallt ute. Vi hade dock med oss värmande 'dricka' (och då menar jag inte nyponsoppa...). Kanske lite för mycket? Varma blev vi i alla fall. Och lite yra i huvudet. Första timmen var det bara kul, Viktor och jag sprang omkring i staden och skämtade med folk vi såg. Kommer inte ihåg riktigt allt vi gjorde, men här är några minnen som etsat sig fast på hornhinnan:

Frågade människorna i en bankomatkö om bankomaterna verkligen fungerar nu när det är år 2000. De skrattade åt mej. Det var ju trevligt!

Skrek "kolla en alien!" åt en tjej med ett skojigt diadem.

Dagens totalmiss: Sade nej till en tjej som frågade mej om jag inte kunde ge henne en puss. Fattar fortfarande inte varför!

Viktor fick en sån där platt, randig plast-kon av två killar vi mötte. Jag tog över den eftersom Viktor inte ville ha den.

Två tanter kom fram till mej och sade något på engelska. Jag förstod inte vad de menade, så jag bad dem säga om det. Fattade inte den gången heller, så jag jag sa "Here is a present for you" och räckte över plastkonen. De gick förvånade iväg med plastkonen under armen.

Så långt var ju allt kul, men sedan började Viktor sluddra väl mycket. Det lät ju kul först, men sedan gick sluddret över i trötthet och illamående. Nu stod jag någonstans i Stockholm med en kompis som ville lägga sej och sova i en snödriva. Kul, jag som inte hittar ett piss i Stockholm. Försökte övertala honom om att visa vägen till city-terminalen, så att vi kunde gå och lägga oss inomhus, men han tyckte att jag var skittaskig som inte lät honom sova. Jag ska bara lägga mej och sova några timmar så visar jag vägen sen", menade han.

Lyckades få upp honom på benen och gå några hundra meter. Sedan satte han sej på en refug i ett övergångsställ och ville inte längre. Efter ett tag stannade en dam och hjälpte mej övertala honom om att resa sig upp igen.

Efter många om och men kom vi fram till city-terminalen. Det visade sig att de öppnade klockan fem. Klockan var nu tre. Viktor stönade och lade sej på en busshållplatsbänk. Jag lämnade honom för att gå på toa nere i tunnelbanorna. Frågade två vakter vart det fanns toalett. "McDonald's", svarade de. Irrade runt i Stockholms inre för att hitta McDonald's, och det var ju självklart proppfullt.

Kom på att jag kanske inte borde ha lämnat Viktor sovandes på en bänk, så jag började irra tillbaka till rätt uppgång. Otroligt nog hittade jag rätt, och otroligt nog låg han kvar! En engelsman kom ut ur en buss som stannade vid hållplatsen, tittade på Viktor och skakade på huvudet. "God bless him", menade han.

Lyckades än en gång denna natt att skaka liv i min kompis och han följde med mej till ett ställe där man kunde pissa. Viktor hulkade och undrade varför han aldrig blev nykter. Själv var jag så gott som helnykter nu. Kom på att vi kunde gå ner i tunnelbanestationen under city-terminalen där det var varmare. Väl där hittade vi ett rum med förvaringsboxar där det var varmt och skönt. Viktor la sej på betonggolvet och somnade direkt. Jag satt lutad mot en vägg och försökte sova.

En lodis som tappat bort nyckeln till sin förvaringbox kom och stökade lite men gick sedan. Efter det kom det några ungdomar i 16-årsåldern och undrade vad vi var för ena. Tjejen i gänget berättade ivrigt om sin hemska nyårsnatt på ren stockholms-slang.
"Ja va så jääla lack asså, å han ba, å ja ba, och dom ba, fy faan lixom, så jääääla lack va ja..."
Jag sa att jag tyckte synd om henne och hon tyckte att jag hade en skön dialekt. Sedan drog hon en snyftarhistoria till, om en kille som "utnyttjade henne sexuellt". Men det var okej, för hon gick till honom bara för att kolla på hans nya DVD-filmer, eller hur det nu var. Tillslut försvann hon och resten av gänget och det blev lugnt igen.

Jag måste ha somnat, för jag vaknade klockan fyra av att grinden till city-terminalen öppnades. Trodde man fick gå in, men det var bara städerskorna som kom ut. En man som körde sopmaskin höll mej vaken ett bra tag, men Viktor fortsatte sova. Klockan fem öppnades i alla fall city-terminalen, och jag väckte Viktor med en spark i huvudet. Vi gick på toaletten och kollade in busstavlan. Enligt Swebus telefoninformation skulle första bussen ha gått klockan 7:00. det gjorde den inte, den gick klockan 8:55.

Nu var jag hungrig. 2000-talets första måltid åts klockan sex på morgonen och bestod av en Big Mac & co. Hamburgaren var kall, stripsen var kalla och smaktillsatsen i colan var slut, så den smakade kolsyrat vatten. Men ändå, mat är ju mat. Sov lite på några bänkar. Vaknade, Viktor köpte strips som han åt tio stycken av, jag köpte en ny dricka - Fanta den här gången! Hittade ett varmare rum och sov lite till på de obekväma bänkarna. Väcktes av en väktare som förklarade att "på city-terminalen sitter vi upp på bänkarna!".

Klockan gick segt, segt, men slutligen blev klockan 8:55. Då kom en swebus-gubbe och muntrade upp oss med att bussen var 20 minuter försenad.
"Finns det något som är bra med Stockholm?", suckade Viktor. "Jo, fyrverkerierna förresten."
"Och Djurgårn på sommarn", fyllde en lodis som låg på soffan bakom oss i.

På bussen hem sov vi från och till. En liten unge tjöt som en mistlur en gång i kvarten, men vem blev förvånad över det... varför skulle något gå våran väg just nu? Kom på att man borde ha spelat in tystnad på ett band, som man kunde spela upp i freestyle på högsta volym...

Detta var en väldigt utförlig rapport om mitt millenniefirande. Om någon orkat läsa ända hit är det bara att gratulera... men jag skriver det här mest för min egen skull, så att jag ska komma ihåg vad jag gjorde natten till år 2000. Nästa år, vid övergången till år 2001, stannar jag nog hemma i tv-soffan och äter chips och tittar på Margaretha Krook.